Gemensamt uttalande initierat av Verdandi i samband med konferensen Barn, brott och rättsstat,
18–19 augusti 2026
Verdandi arrangerade konferensen Barn, brott och rättsstat den 18–19 augusti 2026 och har tagit initiativ till detta gemensamma uttalande. Uttalandet har därefter anslutits till av deltagare och organisationer som delar dess innehåll.
Vi som deltagit i konferensen ställer oss bakom detta uttalande och uppmanar regering, riksdag, regioner och kommuner att prioritera förebyggande arbete, värna rättsstatens principer och investera i barns framtid.
Vi representerar forskning, professioner, barnrättsorganisationer, civilsamhällesorganisationer och verksamheter som varje dag möter barn och unga. Under två dagar har vi diskuterat barns väg in i kriminalitet, rättsstatens betydelse, skolans roll, värdet av medmänniskor som finns där, civilsamhällets ansvar och samhällets möjligheter att förebygga nyrekryteringen till kriminella nätverk.
Sverige har ett allvarligt problem med grov kriminalitet. Barn och unga utnyttjas av kriminella nätverk ochmänniskor utsätts för våld som skapar rädsla och otrygghet. Samhället måste agera kraftfullt. Men kraftfulla åtgärder är inte detsamma som hårdare åtgärder.
Forskning och praktisk erfarenhet pekar gång på gång på samma faktorer bakom att barn och unga dras in i kriminalitet: skolmisslyckanden, social utsatthet, psykisk ohälsa, segregation, bristande framtidstro och avsaknaden av trygga vuxna sammanhang. Om dessa problem består kommer nya barn att rekryteras, oavsett hur många straffskärpningar som genomförs.
Samtidigt riskerar en utveckling mot allt mer repressiva åtgärder att försvåra det förebyggande arbete som samhället är beroende av för att nå barn och familjer i tid. Många föräldrar och unga känner redan en osäkerhet inför att söka stöd från socialtjänst och andra samhällsaktörer. Om tilliten minskar ökar avståndet mellan de människor som behöver stöd och de verksamheter som ska ge det. Det riskerar att motverka ambitionerna i den nya socialtjänstlagen, som bygger på tidiga, förebyggande och tillgängliga insatser.
Vi är också oroade över att rättssäkerhet, barns rättigheter och mänskliga rättigheter ibland ställs mot kraven på ökad trygghet. Vi avvisar den motsättningen.
Ett demokratiskt samhälle måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Sverige behöver både trygghet och rättsstat, både effektiv brottsbekämpning och starka rättssäkerhetsgarantier, både handlingskraft och respekt för mänskliga rättigheter.
Rättssäkerhet, barns rättigheter och mänskliga rättigheter är inte hinder för ett tryggare samhälle.Tvärtom är de grunden för ett samhälle där människor kan känna både trygghet och tillit.
Barn som begår brott ska mötas av tydliga konsekvenser och samhället ska skydda människor från våld och kriminalitet. Men barn är också barn. När unga människor dras in i kriminalitet är det samtidigt ett misslyckande för hela samhället. Därför måste politikens främsta mål vara att förhindra att barn hamnar där överhuvudtaget.
Vi uppmanar därför regering, riksdag, regioner och kommuner att:
- Säkerställa att barns utsatthet och rekrytering till kriminalitet möts med tidiga sociala insatser, skydd och stöd snarare än en utveckling mot allt tidigare straffrättsliga ingripanden,
- Säkerställa att ny lagstiftning bygger på forskning, rättssäkerhet och noggranna konsekvensanalyser,
- Investera i skolan som en av samhällets viktigaste brottsförebyggande arenor,
- Stärka socialtjänstens möjligheter att arbeta tidigt, uppsökande och relationsskapande,
- Stärka och utveckla lokala mötesplatser där barn och unga kan få gemenskap, meningsfull fritid, bildning, organisering och kontakt med trygga vuxna,
- Ge civilsamhället långsiktiga förutsättningar att bygga gemenskap, delaktighet och framtidstro,
- Säkerställa att barn som utnyttjas av kriminella nätverk möts av skydd, stöd och vägar tillbaka,
- Värna rättsstatens principer, barnkonventionen och de mänskliga rättigheterna när framtidens politik utformas.
Vi som undertecknar detta uttalande delar olika erfarenheter, perspektiv och uppdrag, men vi förenas av en övertygelse:
Sverige blir inte tryggare av att ge upp om barn tidigare.
Sverige blir tryggare när vi investerar i det som forskning, erfarenhet och mötet med barn och unga gång på gång visar fungerar: en stark skola, tidiga sociala insatser, lokala mötesplatser, ett närvarande civilsamhälle, trygga vuxna relationer och en rättsstat som står fast vid sina principer även i svåra tider.
Därför uppmanar vi Sveriges politiska ledning att ge det brottsförebyggande arbetet samma politiska tyngd som de repressiva åtgärderna. Samhället behöver både tidiga insatser och effektiv brottsbekämpning, men utan förebyggande arbete kommer nya barn att rekryteras till kriminalitet.
Att förebygga kriminalitet handlar inte om att vara naiv inför brottsligheten. Det handlar om att ta ansvar för att färre barn och unga dras in i den.
Den avgörande frågan är inte hur hårt samhället ska reagera när ett barn redan har fallit igenom. Den avgörande frågan är varför vi inte gjorde mer innan det hände.
Vi måste välja mellan tidiga insatser och sena ingripanden, mellan investeringar i barns framtid och kostnaderna för samhällets misslyckanden, mellan symbolpolitik och långsiktiga lösningar.
Vi väljer barnens framtid.
Initiativtagare
Verdandi – arbetarnas socialpolitiska organisation
Undertecknare
Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande Verdandi
Evelina Fridell Lif, socionom och fil.dr. i socialt arbete, Stockholms universitet
Folkets Hus och Parker
Camila Salazar Atías, Fryshuset
Märta Frank, sakkunnig frivården, Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare
Martin Börjeson, docent i socialt arbete
Fredrik Nilsson, förbundssekreterare, Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare
Karin Hagman, Riksförbundet SIMON
Jennica Simesgården, ordförande, Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare
Mats Einestam, vice ordförande, Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare
Sam Nissander, Unga Örnars Riksförbund
Åsa Backlund, lektor i socialt arbete, Stockholms universitet
Thomas Rasmusson, Tegelbruket Örebro
Graham Owen, adjungerad styrelseledamot Föreningen Sveriges socialchefer, FSS
Steven Lowenrud, Processkedjan
Council of Internationel Fellowship, CIF
Fredrik Hjulström, Akademikerförbundet SSR
Susanne Hedman Jensen, ordförande KSAN
Jenny Andersson, projektledare KSAN
Hela Människan
