PRESSMEDDELANDE 241017:
FATTIGA I VÄLFÄRDSLANDET SVERIGE
Den 17 oktober är den internationella dagen för utrotning av fattigdom och helt nyligen har en SIFO-rapport publicerats för hur situationen ser ut för de mest utsatta i Sverige. Allt fler människor klarar sig inte ekonomiskt utan behöver låna pengar för att få mat och husrum. Allt fler vittnar om att man ofta är hungrig, att maten inte räcker till för att mätta alla i familjen och prioriterar att barnen ska få mat.
”Jag säger till barnen att jag går på diet och låter dom äta istället, jag vill inte att de ska behöva bära skammen och oron”, berättar en mamma för oss.
Skolorna i de utsatta områdena räknar med fler portioner efter helg eftersom barnen är hungriga och äter mer. Verdandi och de stora hjälporganisationerna möter och ser en påtaglig ökning av antalet barnfamiljer som inte klarar att tillgodose sina barns mest grundläggande behov såsom mat, kläder och meningsfull fritid.
Över 40% av ensamstående föräldrar anger att de behöver låna pengar för att kunna betala grundläggande utgifter och bland de föräldrarna som lever sammanboende är siffran 28 %. Svenskarnas skulder växer och betalningsföreläggandena hos kronofogden ökar och i takt med detta har vräkningarna ökat med 26 % de senaste två åren, barnvräkningarna med 20%. Första halvåret i år vräktes 342 barn. I en av förorterna till Stockholm tvingas hundratals barn, att sova i trapphusen så att föräldrarna kan hyra ut deras rum för att klara av att behålla lägenheten och för att få mat på bordet. Här finns ett stort mörkertal, det är sannolikt förekommande i flera av de utsatta områdena i Stockholm och i andra städer i Sverige.
Nollvisionen kring barnvräkningar som tidigare var ett politiskt mål är idag en fullständig utopi. Politiken har andra mål, satsningar sker på hårdare tag och utökade platser inom SIS och tvångsvård för barn och unga. Det förebyggande arbetet borde prioriteras med krafttag för att skapa en trygg tillvaro för alla dessa barn. Barnfattigdomen måste utrotas, det är det mest effektiva sättet att förhindra att barn blir rekryterade till gängbrottslighet.
Vi i civilsamhället gör vad vi kan för täppa till de djupa sprickorna i samhället, men det krävs tydliga politiska insatser och satsningar för att vända denna utveckling. Barn som drabbas av vräkningar och av fattigdom kan i värsta fall få lida av konsekvenserna under hela livet. Det krävs ett helhetsgrepp, med satsningar på skola, rimliga hyresnivåer, matpriser och fritidssysselsättning.
Barnfattigdomen är akut och att skapa åtgärder för att utrota den borde ses som en av de viktigaste förebyggande insatserna för att skapa trygghet. Barnkonventionen som är antagen som lag i Sverige, är tydlig, alla barn i vårt land ska omfattas av denna. Så ser det inte ut idag. Höstbudgeten kom därför som en käftsmäll mot dem vi företräder och som har det tuffast. I stället för skattesänkningar för de allra rikaste borde regeringen ha satsat på en tryggare framtid för alla de barn som lider av konsekvenserna av att levai fattigdom och utan ett fast boende.
EMMELI WULFSTRAND, förbundsordförande I Verdandi
JESSICA CARLQVIST, förbundssekreterare I Verdandi
PRESSMEDDELANDE 240520, VERDANDIKONGRESSEN: EMMELI WULFSTRAND OMVALD TILL VERDANDIS FÖRBUNDSORDFÖRANDE
Emmeli Wulfstrand omvaldes till en andra period som förbundsordförande för
Verdandi på Verdandis 50e kongress i Borlänge.
Kongressens antog också ett nytt Alkohol- och drogpolitiskt program och ett Socialpolitiskt aktionsprogram.
VERDANDILJUSET 2024 utdelades till Göran Greider, debattör, författare,
ledarskribent och poet. Priset tilldelas person eller organisation som gjort
betydande insatser för att främja en solidarisk socialpolitik och aktivt bidragit till att radikalisera den socialpolitiska opinionsbildningen i Sverige.
SPIRA-PRISET 2024 utdelades till Ann-Mari Wulfstrand-Byhlin. Tidigare förbundsordförande för Verdandi, ordförande i Verdandis Alkohol- och drogpolitiska grupp, medlem i Verdandi sedan 50 år och aktiv i den lokala kamratstödjande verksamheten i Örebro.
PRESSMEDDELANDE 240519, VERDANDIKONGRESSEN:
Eldupphör nu! Solidaritet med Gazas folk!
Mer än sju månader har gått sedan Hamas brutala attack som dödade 1200 israeler, varav många barn, och där närmare 250 människor togs som gisslan. Israels svar är oproportionerligt, omänskligt och oacceptabelt. Situationen i Gaza är katastrofal och Israels bomber fortsätter att falla.
Enligt samstämmiga uppgifter har nu fler än 35 000 palestinier dödats, nästan hälften av dem var barn. Många överlevande lever med allvarliga skador och med sorgen över förlorade vänner och familjemedlemmar.
Förödelsen i Gaza enorm. Mer än 60 procent av alla bostäder i Gaza är nu obeboeliga, till följd av de israeliska bombningarna. Det är en förstörelse som saknar motstycke
i världens konflikter. Nästan hela Gazas befolkning befinner sig på flykt inom den lilla lan- dremsan, till ytan ungefär lika stor som en fjärdedel av Öland. Det finns inte några säkra platser i Gaza. Bomberna faller överallt.
Bara en bråkdel av Gazas sjukhus och hälsokliniker fungerar, hundratals sjukvårdsarbe- tare finns bland de döda. Elektriciteten, som är helt nödvändig för att kunna bedriva sjukvård, är avstängd sedan mitten av oktober. Telekommunikationerna har till och från varit helt avstängda. Möjligheten att vårda de människor som har skadats i bombningar- na är mycket begränsad.
FN rapporterar att hela Gazas befolkning, 2,2 miljoner människor, löper överhängande risk att drabbas av hungersnöd. Nu varnar FN för massvält i Gaza. Israels olagliga blockad mot Gaza förhindrar att grundläggande förnödenheter som el, vatten, mediciner och mat kan nå de behövande. Samtidigt har även våldet och förtrycket på Västbanken ökat. Enligt FN har hundratals personer på Västbanken dödats av israelisk militär eller israeliska bosättare sedan krigsutbrottet. En fjärdedel av de döda är barn.
Protesterna mot Israels brutala krigföring ökar varje dag runt om i världen. Demonstrationer, tältläger på universitet, strejker och solidaritetsmarscher är bara några exempel på hur människor visar sitt stöd för ett fritt Palestina och kräver ett slut på attackerna mot Gazas befolkning. Människor samlas i frustration över att världens makthavare inte gör någonting för att få ett slut på mördandet av civila. De krav på eldupphör som upprepas världen över måste följas av handling. Dödandet måste få ett slut och nödhjälp nå fram till Gazas befolkning. Varje dag som detta obeskrivliga lidande fortsätter är ett nederlag för mänskligheten.
Att Sverige fortsätter stötta Israel med pengar och genom vapenhandel visar ett hyckleri utan motstycke. Den svenska regeringen har inte ens förmått ställa sig bakom kravet på ett permanent eldupphör. Det är uppenbart att mänskliga rättigheter och rätten till ett liv i värdighet inte gäller palestinier.
Nu måste press sättas på ockupationsmakten Israel. Vapenhandel och militära samarbeten måste få ett slut. Alla krigsbrott måste utredas. Ockupationen och det brutala våldet på Västbanken måste stoppas. Större delar av världssamfundet har nu insett 8 nödvändigheten av att förövare lagförs, att offren och deras anhöriga får upprättelse
och att den straffrihet som tillåtits råda alltför länge upphör. För Verdandi är palestinska liv lika mycket värda som alla andras. Gazas barn har samma rätt som barn i hela världen till ett liv fritt från bomber. Folkmordet måste stoppas. Fred kan aldrig vara möjlig utan rättvisa. Israels folkrättsvidriga ockupation måste upphöra och palestinierna tillåtas att leva i fred och frihet.
Verdandi kräver
- Ett omedelbart och permanent eldupphör i Gaza
- Att sanktioner införs mot Israel
- Att Sverige verkar för att erkänna Palestina i FN
- Att ansvariga för folkmordet ställs till svars inför internationell domstol
- Att gränsen till Egypten öppnas så att förnödenheter kan komma in
PRESSMEDDELANDE 231031: Verdandi anser att kontanternas ställning ska stärkas
– remissvar till regeringens utredning om betalningar
Verdandi har idag skickat remissvar till regeringens betalningsutredning och kräver bland annat skarpare lagskydd för medborgarnas rätt att använda kontanter i samhället och offentliga inrättningar än vad
utredningen föreslår. (SOU 2023:16)
Verdandi anser att kontanternas ställning bör stärkas. Många av dem som är medlemmar i Verdandi eller söker sig till våra verksamheter saknar bank-ID, betalkort eller Swish. De är idag utestängda från möjligheten att betala för sig på flertalet restauranger, caféer och affärer. Dessvärre gäller detsamma alltför ofta även statliga kulturinstitutioner och offentliga inrättningar. Dessa personer är idag beroende av kontanter för att kunna utföra sina betalningar.
Vi möter ofta människor i den stora grupp som står utanför den digitala betalningsmarknaden. Det digitala utanförskapet beräknas omfatta runt en miljon människor och består av vissa äldre, personer med funktionsnedsättning, nyanlända, personer i aktivt eller tidigare beroende av alkohol
eller andra droger samt personer som lever i fattigdom. Utan kontanter och andra icke-digitala betalmedel står stora grupper utan möjlighet att genomföra sina betalningar.
Kontanter är det enda betalningsmedlet som inte kräver en utomstående part för att kunna användas. Det innebär en hög grad av integritetsskydd, både mot kommersiella intressen som kan vilja spåra konsumenters köpvanor, och mot familjemedlemmar eller andra i en persons närhet som
vill utöva kontroll och spåra inköp och rörelsemönster. De som behöver skyddad identitet på grund av trakasserier eller våld – i väldigt stor utsträckning kvinnor som utsatts för mäns våld – utsätts för fara om deras betalningar kan avgöra var de befinner sig eller vad de sysslar med.
Det finns en allmän opinion till stöd för att kunna använda kontanter. En majoritet vill att sedlar och mynt ska gå att använda även i framtiden. 68 procent av de tillfrågade vill försäkra sig om detta, medan endast
12 procent anger att de vill ha ett helt kontantlöst samhälle.
Verdandi anser också att eftersom ungdomar i större utsträckning kan tänkas vara målgrupp för marknadsföring för konsumtionskrediter är det välkommet om de via skolan ges information om vilka risker som är förknippade med betalsättet.
Debattartikel i Altinget tillsammans med 18 organisationer, läkare och forskare:
“INHUMANT ATT KALLA “MISSBRUK” FÖR BRISTANDE VANDEL”
Verdandi skriver debattartikel i Altinget tillsammans med 18 forskare, debattörer och organisationer verksamma inom alkohol- och narkotikafrågor och kräver att regeringen exkluderar ”missbruk” ur det kommande direktivet för utredningen om bristande vandel.
Att regeringen anser att beroendesjukdom kan vara möjlig grund för utvisning är djupt oroande. Det skriver forskare, läkare, debattörer och organisationer verksamma inom alkohol- och narkotikafrågor.
Den 14 oktober offentliggjorde Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna det så kallade Tidöavtalet, vilket ska ligga till grund för partiernas samarbete under mandatperioden. Där finns en rad förslag som på olika sätt berör alkohol- och narkotikafrågor. Det är förslag som utlovar en mer sammanhållen och jämlik vård, bättre stöd för anhöriga och närstående samt prioriterade insatser för människor med psykisk ohälsa.
”Helt förkastligt”
Men samtidigt som partierna vill se en stärkt beroendevård lägger de under rubriken Migration och integration fram ett förslag om att utreda möjligheten att utvisa ”utlänningar av bristande vandel”. Med begreppet ”bristande vandel” avses allt från deltagande i våldsbejakande organisationer och association med kriminella organisationer till prostitution och missbruk. I avtalet står att utländska medborgare som lever i Sverige har en ”skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen”.
Vi som undertecknar den här artikeln representerar flera olika alkohol- och
narkotikapolitiska synsätt, och våra analyser av vilka åtgärder som krävs för att motverka alkohol- och narkotikaproblem skiljer sig ibland åt. Men i detta fall är vi rörande överens. Att använda ”missbruk” – eller problem med alkohol eller andra droger som vi hellre skulle uttrycka det – som grund för att utvisa en människa från landet är helt förkastligt ur såväl ett medmänskligt som etiskt och rättssäkert perspektiv. Formuleringen ”bristande vandel” och de exempel som uppges visar snarare på en bristande kunskap om beroendeproblem, och en inhuman syn på människor i behov av stöd och vård.
Skydda individuella rättigheter
I debatten om Tidöavtalet har det lyfts fram att ett villkor om ”missbruk” funnits med redan i 1980 års utlänningslag. Det stämmer, men det gällde inte utvisning utan nekande av uppehållstillstånd, och enbart i fall där personen kunde anses ”vara farlig för någon annans personliga säkerhet”. Detta ströks med rätta ur lagen redan 1989. Att trots den kunskap vi har i dag om alkohol- och andra drogproblem införa möjligheten till utvisning på dessa grunder anser vi vore ovärdigt och oförenligt med en modern rättsstat.
Vår förhoppning är att justitieminister Gunnar Strömmer (M) delar vår uppfattning. När han fick frågan om ”bristande vandel” i SVT:s Agenda var hans svar att avsikten inte är att använda villkoret som grund för utvisning av människor i en socialt utsatt situation. Eftersom Strömmer själv har bakgrund i den ideella organisationen Centrum för rättvisa, med syfte att främja skyddet av individuella fri- och rättigheter, litar vi på att han står fast vid detta uttalande, då det inte är förenligt med att utvisa människor på grund av ”missbruk”.
Ändra direktivet
Vi har tillsammans en bred bakgrund och kompetens – från forskning, anhörigstöd, behandlingsvård och egen erfarenhet av beroende – utifrån den uppmanar vi regeringen att exkludera ”missbruk” ur det kommande direktivet för utredningen om bristande vandel. I stället önskar vi att kraft läggs på att leva upp till avtalets mål om sammanhållen vård och behandling för människor som har problem med alkohol eller andra droger. Och detta oavsett människors bakgrund och ursprung.”
Emmeli Wulfstrand, Förbundsordförande Verdandi
Lucas Nilsson, Förbundsordförande IOGT-NTO
Sven Andreasson, Professor i socialmedicin Karolinska Institutet
Annica Bergström, Föräldraföreningen mot narkotika
Maria Dahlstedt, Verksamhetschef Convictus
Jennie Gejel, Vice ordförande Brukarföreningen Stockholm
Joar Guterstam, Överläkare, medicine doktor och ordförande Svensk förening för beroendemedicin
Daniel Jacobs, Ordförande Föreningen tryggare ruspolitik
Ponthus Jessmor, Förbundsordförande Nykterhetsrörelsens Scoutförbund
Mikael Johansson, Skånes brukarförening
Björn Johnson, Professor i socialt arbete Malmö universitet
Martin Kåberg, Överläkare, medicine doktor, Beroendecentrum Stockholm och Karolinska Institutet
Peter Moilanen, Chef för Narkotikapolitiskt Center
Mia Nilsson, Generalsekreterare Hela Människan
Filip Nyman, Förbundsordförande Ungdomens Nykterhetsförbund
Mari Ribjer, Förbundsordförande RFHL
Christine Sander, Vice ordförande BARO, Brukaranhörigas riksorganisation
Ninni Wallström, Socialpedagog Ensamkommandes förbund
Mona Örjes, Förbundsordförande Junis
Debattartikel i Dagens Samhälle den 17 oktober tillsammans med sex civilsamhällesorganisationer:
HÖJ RIKSNORMEN FÖR FÖRSÖRJNINGSSTÖDET!
Inflation och dyrtider hotar. Krig och oroligheter i omvärlden leder till kraftigt höjda priser. Många är de som nu tvingas dra in på resor, uppvärmning och inköp. Hela samhället påverkas när inflationen uppgår till tvåsiffriga procentsatser.
En del varor har ökat mer i pris än andra. Till exempel har priset på mjölk redan stigit med 29 procent i år. Prisuppgångarna på kött, mjölk, ost, bröd, spannmålsprodukter och kaffe sticker ut. Basvaror som nästan alla behöver ökar mest i pris.
Samtidigt kan vi konstatera att försörjningsstödet – som är ett överlevnadsstöd när inga andra utvägar finns – har ökat med 1,6 procent under första halvåret 2022. Det motsvarar cirka 100 kr för en barnfamilj och räcker naturligtvis ingenstans. Det är uppenbart att prishöjningarna kommer att slå olika hårt beroende på var på samhällsstegen du befinner dig.
Naturligtvis måste effekterna av dyrtiderna för hela samhället uppmärksammas. Men alla som drabbas riskerar inte att svälta. Det är exakt vad som riskerar att hända de personer som lever på försörjningsstöd. Det finns också en stor risk för att vräkningarna av barnfamiljer ökar. Det borde ingen ansvarig beslutsfattare ha på sitt samvete.
Än så länge har prisökningarna enbart lett till att makthavarna förstått att personer med försörjningsstöd får mindre pengar att handla för. Ja, det är ju ganska lätt att inse. Särskilt kämpigt kommer familjer att få det under barnens höstlov och jullov när skolans matbespisning har stängt.
I någon mån försökte den avgående regeringen kompensera för de ökade kostnaderna genom ett tillfälligt höjt bostadsbidrag. Men ett sådant stöd når inte de fattigaste som har försörjningsstöd. Varje inkomstökning, till exempel genom extra bostadsbidrag, sänker automatiskt försörjningsstödet för mat, kläder och hygien.
Kompensation för höjda drivmedelspriser kommer inte heller de fattigaste till del – de har redan tvingats göra sig av med eventuell bil för att få del av försörjningsstödet. Kompensation för höga elkostnader går till största delen till dem som har gjort av med mest el i uppvärmning – och det är mycket sällan de fattigaste. Kompensation för höga räntor missar garanterat dem som lever på försörjningsstöd, eftersom ägande av en bostad diskvalificerar människor från att ens söka sådan hjälp.
Det enda som på allvar skulle kunna lindra oron och fattigdomen hos denna grupp är en rejäl höjning av riksnormen för försörjningsstöd. En sådan höjning borde minst motsvara prishöjningen på basvaror som just nu uppgår till 25 procent. Att värna dem som har det sämst borde vara en uppgift för all politik och alla politiker.
Det handlar om att göra det som är anständigt. Och vad är mer anständigt än att bekämpa fattigdomen? Vad är mer angeläget än att se till att inget barn i Sverige lever under fattiga förhållanden?
Lena Huss, ordförande, European Anti-Poverty Network, EAPN, i Sverige Karin Johansson, verksamhetschef, Verdandi Nyköping Johannes Jörgensen, ordförande, EAPN Skåne Christina Vauhkola, divisionschef socialt arbete, Frälsningsarmén Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande, Verdandi Linné Torbjörnsson, vice ordförande, Ångestförbundet ÅSS Axel Ågren, ordförande, International Council on Social Welfare, ICSW, i Sverige Carina Dahl, samordnare, Nätverket för sociala frågor i Örebro Åse Sundqvist, verksamhetsledare, Eksam – ideell förening för ekonomisk samverkan
Presskontakt Verdandi, Marja Koivisto: 070–070 76 50