Debattartikel i Altinget den 11 november tillsammans med 18 organisationer, läkare och forskare:

”INHUMANT ATT KALLA ”MISSBRUK” FÖR BRISTANDE VANDEL”

Verdandi skriver debattartikel i Altinget tillsammans med 18 forskare, debattörer och organisationer verksamma inom alkohol- och narkotikafrågor och kräver att regeringen exkluderar ”missbruk” ur det kommande direktivet för utredningen om bristande vandel.

Att regeringen anser att beroendesjukdom kan vara möjlig grund för utvisning är djupt oroande. Det skriver forskare, läkare, debattörer och organisationer verksamma inom alkohol- och narkotikafrågor.

Den 14 oktober offentliggjorde Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna det så kallade Tidöavtalet, vilket ska ligga till grund för partiernas samarbete under mandatperioden. Där finns en rad förslag som på olika sätt berör alkohol- och narkotikafrågor. Det är förslag som utlovar en mer sammanhållen och jämlik vård, bättre stöd för anhöriga och närstående samt prioriterade insatser för människor med psykisk ohälsa.

”Helt förkastligt”

Men samtidigt som partierna vill se en stärkt beroendevård lägger de under rubriken Migration och integration fram ett förslag om att utreda möjligheten att utvisa ”utlänningar av bristande vandel”. Med begreppet ”bristande vandel” avses allt från deltagande i våldsbejakande organisationer och association med kriminella organisationer till prostitution och missbruk. I avtalet står att utländska medborgare som lever i Sverige har en ”skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen”.

Vi som undertecknar den här artikeln representerar flera olika alkohol- och 

narkotikapolitiska synsätt, och våra analyser av vilka åtgärder som krävs för att motverka alkohol- och narkotikaproblem skiljer sig ibland åt. Men i detta fall är vi rörande överens. Att använda ”missbruk” – eller problem med alkohol eller andra droger som vi hellre skulle uttrycka det – som grund för att utvisa en människa från landet är helt förkastligt ur såväl ett medmänskligt som etiskt och rättssäkert perspektiv. Formuleringen ”bristande vandel” och de exempel som uppges visar snarare på en bristande kunskap om beroendeproblem, och en inhuman syn på människor i behov av stöd och vård.

Skydda individuella rättigheter

I debatten om Tidöavtalet har det lyfts fram att ett villkor om ”missbruk” funnits med redan i 1980 års utlänningslag. Det stämmer, men det gällde inte utvisning utan nekande av uppehållstillstånd, och enbart i fall där personen kunde anses ”vara farlig för någon annans personliga säkerhet”. Detta ströks med rätta ur lagen redan 1989. Att trots den kunskap vi har i dag om alkohol- och andra drogproblem införa möjligheten till utvisning på dessa grunder anser vi vore ovärdigt och oförenligt med en modern rättsstat.

Vår förhoppning är att justitieminister Gunnar Strömmer (M) delar vår uppfattning. När han fick frågan om ”bristande vandel” i SVT:s Agenda var hans svar att avsikten inte är att använda villkoret som grund för utvisning av människor i en socialt utsatt situation. Eftersom Strömmer själv har bakgrund i den ideella organisationen Centrum för rättvisa, med syfte att främja skyddet av individuella fri- och rättigheter, litar vi på att han står fast vid detta uttalande, då det inte är förenligt med att utvisa människor på grund av ”missbruk”.

Ändra direktivet

Vi har tillsammans en bred bakgrund och kompetens – från forskning, anhörigstöd, behandlingsvård och egen erfarenhet av beroende – utifrån den uppmanar vi regeringen att exkludera ”missbruk” ur det kommande direktivet för utredningen om bristande vandel. I stället önskar vi att kraft läggs på att leva upp till avtalets mål om sammanhållen vård och behandling för människor som har problem med alkohol eller andra droger. Och detta oavsett människors bakgrund och ursprung.”

Emmeli Wulfstrand, Förbundsordförande Verdandi

Lucas Nilsson, Förbundsordförande IOGT-NTO

Sven Andreasson, Professor i socialmedicin Karolinska Institutet

Annica Bergström, Föräldraföreningen mot narkotika

Maria Dahlstedt, Verksamhetschef Convictus

Jennie Gejel, Vice ordförande Brukarföreningen Stockholm

Joar Guterstam, Överläkare, medicine doktor och ordförande Svensk förening för beroendemedicin

Daniel Jacobs, Ordförande Föreningen tryggare ruspolitik

Ponthus Jessmor, Förbundsordförande Nykterhetsrörelsens Scoutförbund

Mikael Johansson, Skånes brukarförening

Björn Johnson, Professor i socialt arbete Malmö universitet

Martin Kåberg, Överläkare, medicine doktor, Beroendecentrum Stockholm och Karolinska Institutet

Peter Moilanen, Chef för Narkotikapolitiskt Center

Mia Nilsson, Generalsekreterare Hela Människan

Filip Nyman, Förbundsordförande Ungdomens Nykterhetsförbund

Mari Ribjer, Förbundsordförande RFHL

Christine Sander, Vice ordförande BARO, Brukaranhörigas riksorganisation

Ninni Wallström, Socialpedagog Ensamkommandes förbund

Mona Örjes, Förbundsordförande Junis

Debattartikel i Dagens Samhälle den 17 oktober tillsammans med sex civilsamhällesorganisationer:

HÖJ RIKSNORMEN FÖR FÖRSÖRJNINGSSTÖDET!

Inflation och dyrtider hotar. Krig och oroligheter i omvärlden leder till kraftigt höjda priser. Många är de som nu tvingas dra in på resor, uppvärmning och inköp. Hela samhället påverkas när inflationen uppgår till tvåsiffriga procentsatser.

En del varor har ökat mer i pris än andra. Till exempel har priset på mjölk redan stigit med 29 procent i år. Prisuppgångarna på kött, mjölk, ost, bröd, spannmålsprodukter och kaffe sticker ut. Basvaror som nästan alla behöver ökar mest i pris.

Samtidigt kan vi konstatera att försörjningsstödet – som är ett överlevnadsstöd när inga andra utvägar finns – har ökat med 1,6 procent under första halvåret 2022. Det motsvarar cirka 100 kr för en barnfamilj och räcker naturligtvis ingenstans. Det är uppenbart att prishöjningarna kommer att slå olika hårt beroende på var på samhällsstegen du befinner dig.

Naturligtvis måste effekterna av dyrtiderna för hela samhället uppmärksammas. Men alla som drabbas riskerar inte att svälta. Det är exakt vad som riskerar att hända de personer som lever på försörjningsstöd. Det finns också en stor risk för att vräkningarna av barnfamiljer ökar. Det borde ingen ansvarig beslutsfattare ha på sitt samvete.

Än så länge har prisökningarna enbart lett till att makthavarna förstått att personer med försörjningsstöd får mindre pengar att handla för. Ja, det är ju ganska lätt att inse. Särskilt kämpigt kommer familjer att få det under barnens höstlov och jullov när skolans matbespisning har stängt.

I någon mån försökte den avgående regeringen kompensera för de ökade kostnaderna genom ett tillfälligt höjt bostadsbidrag. Men ett sådant stöd når inte de fattigaste som har försörjningsstöd. Varje inkomstökning, till exempel genom extra bostadsbidrag, sänker automatiskt försörjningsstödet för mat, kläder och hygien.

Kompensation för höjda drivmedelspriser kommer inte heller de fattigaste till del – de har redan tvingats göra sig av med eventuell bil för att få del av försörjningsstödet. Kompensation för höga elkostnader går till största delen till dem som har gjort av med mest el i uppvärmning – och det är mycket sällan de fattigaste. Kompensation för höga räntor missar garanterat dem som lever på försörjningsstöd, eftersom ägande av en bostad diskvalificerar människor från att ens söka sådan hjälp.

Det enda som på allvar skulle kunna lindra oron och fattigdomen hos denna grupp är en rejäl höjning av riksnormen för försörjningsstöd. En sådan höjning borde minst motsvara prishöjningen på basvaror som just nu uppgår till 25 procent. Att värna dem som har det sämst borde vara en uppgift för all politik och alla politiker.

Det handlar om att göra det som är anständigt. Och vad är mer anständigt än att bekämpa fattigdomen? Vad är mer angeläget än att se till att inget barn i Sverige lever under fattiga förhållanden?

Lena Huss, ordförande, European Anti-Poverty Network, EAPN, i Sverige Karin Johansson, verksamhetschef, Verdandi Nyköping Johannes Jörgensen, ordförande, EAPN Skåne Christina Vauhkola, divisionschef socialt arbete, Frälsningsarmén Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande, Verdandi Linné Torbjörnsson, vice ordförande, Ångestförbundet ÅSS Axel Ågren, ordförande, International Council on Social Welfare, ICSW, i Sverige Carina Dahl, samordnare, Nätverket för sociala frågor i Örebro Åse Sundqvist, verksamhetsledare, Eksam – ideell förening för ekonomisk samverkan

Presskontakt Verdandi, Marja Koivisto: 070–070 76 50