Den andra februari 1896 bildades Nykterhetsorden Verdandi genom en utbrytning från IOGT. Verdandi var en proteströrelse mot rådande missförhållanden, främst uttryckt som ett utbrett och förslavande alkoholmissbruk. Verdandi protesterade mot att den enskilda människan gjordes ensamt ansvarig för missbruket. I stället ville verdandisterna se till de missförhållanden som lett fram till missbruket, till exempel fattigdom, otrygghet, arbetslöshet, trångboddhet och andra omänskliga levnadsvillkor.

Verdandi ansåg – liksom idag – att det bästa sättet att bekämpa missbruk är att förbättra de sociala och ekonomiska livsvillkoren för människor. Det handlade om bostäder, utbildning, arbete, lön, åtta timmars arbetsdag och politiskt inflytande i form av allmän rösträtt.

Redan från början var Verdandi partipolitiskt obundet och öppet för många politiskt radikala. Men det fanns heller ingen tvekan om att Verdandi tillhörde den framväxande arbetarrörelsen genom ideologi och praktik. Verdandi påtog sig rollen som självständig pådrivare och spjutspets i arbetarrörelsen i dess kamp mot sociala missförhållanden och alkoholskador.

Tisdagen den andra februari 2021 firar vi således Verdandis 125-årsdag. Vi gör det i en helt annan tid än den i vilken Verdandi bildades. Sverige har gått från fattigdom till välfärd och från feodala maktförhållanden till demokrati. Så varför finns vi då kvar?

Svaret är enkelt: Så länge orättvisor består har Verdandi en uppgift. Och tyvärr ser vi en utveckling sedan lång tid som ökar klasskillnaderna och de sociala orättvisorna i Sverige. Jämlikhetskommissionens rapport är förfärande läsning för den som vill se mer av jämlikhet och rättvisa levnadsvillkor.

Fattigdomen ökar mitt i välfärds-Sverige. Missbruk av alkohol och andra droger försvårar för människor att ta makten över sina egna liv. Segregation och rasism brer ut sig i samhället. Och de socialpolitiska framgångarna lyser med sin frånvaro.

Det finns inget tvivel om att Verdandi behövs idag och framöver. Ett större firande av våra 125 år kommer att ske på vår kongress senare i år. Men redan nu kan vi vara stolta över att tillhöra en rörelse som har en historia av kamp mot orättvisor, en nutid av solidaritet och kamratstöd och en framtid av samhällsförändring.

Rasken Andréasson, förbundsordförande

Lars Ohly, förbundssekreterare