Verdandi och Unga Örnar larmar i en debattartikel i Dagens ETC om den ökande barnfattigdomen. Regeringen struntar i internationella konventioner vi åtagit oss att följa och Barnkonventionen som är lag. Exempelvis vräktes 13 procent fler barnfamiljer under det första halvåret 2024, jämfört med samma period förra året.
Sverige har inte bara förbundit sig att följa barnkonventionen utan även den europeiska barngarantin, som ställer krav på att alla barn – särskilt de som lever i fattigdom – ska ha tillgång till grundläggande samhällstjänster av hög kvalitet. Att detta åtagande inte uppfylls i praktiken är en allvarlig signal om att barns rättigheter inte tas på allvar.
Verdandi och Unga Örnar kräver av regeringen:
• Inför ett stopp mot att vräka barn. Vräkningssiffrorna är de högsta på tio år, vilket ger långsiktiga konsekvenser.
• Gratis kollektivtrafik för unga. Det här bör vara ett politiskt mål både för att ungdomar ska kunna ta extra- och sommarjobb och ta sig till aktiviteter.
• Gratis skolfrukost. Utöver den lagstadgade skollunchen ska alla grund- och gymnasieskolor erbjuda skolfrukost.
• Höj barnbidraget som också löpande ska justeras för inflationen. Barnbidraget höjdes senast 2018 från 1 050 till 1 250 kronor, men innan dess hade det inte höjts på tolv år.
• Lägg om bostadspolitiken och bygg bort trångboddheten. Alla barn ska ha en lugn plats för studier och vila.
Verdandis och Unga Örnars debattartikel i Dagens ETC, hela texten: Inget barn ska vara fattig
“Att inte kunna äta sig mätt, inte ha råd att åka buss, köpa ny vinterjacka eller skor, eller delta i fritidsaktiviteter. Att ständigt leva i en oro för hur pengarna ska räcka. Skammen och stressen leder inte bara till fysisk och psykisk ohälsa utan även till hög skolfrånvaro och dåliga skolresultat – en ond cirkel som riskerar att bli livslång.
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) säger i en rapport att barn som lever i fattigdom dessutom löper en högre risk att utsättas för mobbning, låga studieresultat, utsatthet för brott och otrygghet, trångboddhet och ingripande av sociala barnavården.
Intervjuer och studier visar att ”missing out” – att stå utanför när aktiviteter kostar pengar – är vanligt bland fattiga barn. Det bidrar till ett socialt utanförskap, som ofta märks i skolmiljön. Trots att skolan ska vara avgiftsfri så brister det många gånger i efterlevnaden. För de barn som inte har råd att delta sätter detta djupa spår. Det är tydligt att både staten och kommunerna måste ta sitt ansvar, men istället lämnas ansvaret ofta till civilsamhället, som försöker lappa och laga där politiska prioriteringar brister.
Rapporten visar hur barnfattigdomens breder ut sig och att barnvräkningarna ökat med 683 vräkta barn i Sverige förra året, enligt Hyresgästföreningens statistik. Det här fortfarande en fråga som får alltför lite uppmärksamhet i den politiska debatten. Det är oacceptabelt. Än mer oroande är regeringens planer på att ta bort flerbarnstillägget och begränsa undantag i försörjningsstödet, vilket riskerar att ytterligare försämra situationen för redan utsatta familjer.
Sverige har inte bara förbundit sig att följa barnkonventionen utan även den europeiska barngarantin, som ställer krav på att alla barn – särskilt de som lever i fattigdom – ska ha tillgång till grundläggande samhällstjänster av hög kvalitet. Att detta åtagande inte uppfylls i praktiken är en allvarlig signal om att barns rättigheter inte tas på allvar.
Forskningen är tydlig. Barn som lever med sämre socioekonomiska villkor deltar betydligt mindre i aktiviteter som kostar pengar, varpå fritidsgårdar och andra kostnadsfria mötesplatser blir allt viktigare. Trots detta görs alldeles för lite för att stärka dessa verksamheter, särskilt i våra politiskt eftersatta områden. Satsningar på fritidsgårdar i våra utanförskapsområden borde vara tveklösa för samtliga av Sveriges kommuner.
Samtidigt diskuteras gängkriminaliteten och riskerna med att växa upp i de så kallade ”utsatta områden”, men fattigdom nämns sällan som en av de grundläggande orsakerna. Brottsförebyggande rådet (Brå) har däremot pekat på sambandet mellan fattigdom och ungas utsatthet för kriminalitet.
Vi som arbetar i dessa områden ser varje dag hur bristen på resurser och stöd påverkar barn och unga starkt. Civilsamhället kämpar för att kompensera där samhället fallerar – men det är inte hållbart i längden.
Verdandi och Unga örnar lovar alla er barn och ungdomar att vi kommer att göra allt vi kan för att barnkonventionen ska gälla fullt ut. Vi vill se en förändring där alla ni garanteras ett tryggt hem, mat på bordet och en meningsfull fritid. Men för att garantera det så behöver staten ta ett mycket större ansvar än idag. Vi föreslår därför att:
• Införa att stopp mot att vräka barn. Vräkning siffrorna är de högsta på 10 år, vilket ger långsiktiga konsekvenser, vräk inte barn.
• Gratis kollektivtrafik för unga. Det här bör vara ett politiskt mål både för att ungdomar ska kunna ta extra- och sommarjobb och ta sig till aktiviteter.
• Gratis skolfrukost. Utöver lagstadgade skollunchen ska alla grund och gymnasieskolor erbjuda skolfrukost.
• Höjt barnbidrag som löpande justeras för inflationen. Barnbidraget höjdes senast 2018 från 1 050 till 1 250 kronor, men innan dess hade det inte höjts på tolv år. Vi föreslår därför att det allmänna barnbidraget höjs med ytterligare 250 kronor för att möta kostnadsökningarna alla barnfamiljer ställs inför. Barnbidraget bör sedan löpande räknas upp med inflationen, i likhet med många andra bidrag och ersättningar.
• Lägg om bostadspolitiken och bygg bort trångboddheten. Alla barn ska en lugn plats för studier och vila.”
Emmeli Wulfstrand
Förbundsordförande för Verdandi
Jessica Carlqvist
Förbundssekreterare för Verdandi
Tomas Aronson Ylipää
Förbundssekreterare för Unga Örnars riksförbund
Länk till Verdandis och Unga Örnars debattartikel i Dagens ETC: