Om Jämlikhetskommissionen
TEXT: Mats Utbult
I augusti 2020 presenterade den statliga Jämlikhetskommissionen sina slutsatser. I två år har utredningen arbetat, med Per Molander som ordförande. Kommissionen konstaterar att ojämlikhet är skadligt för samhället. Ohälsan ökar, tilliten och tillväxten minskar.
För att nå jämlikhet menar kommissionen att insatser måste sättas in tidigt i en människas liv och insatser måste till för att lyfta den fjärdel som har lägst inkomster. Staten måste också ta ett ökat ansvar för utbildning, integration och den sociala bostadspolitiken, Socialförsäkringarna måste stärkas så att de ger ett reellt inkomstskydd. Kommissionen föreslår också absoluta skuldavskrivningar efter tio år enligt den finska modellen.
Verdandi startar ett folkbildningsarbete i förbundet om jämlikhetsfrågor och kräver att kommissionens förslag genomförs och blir praktisk verklighet.
Politikerna har alltför länge släppt taget i arbetet för jämlikhet och måste nu ta nya tag. Det finns jättemycket som går att göra! Det är budskapet från regeringens Jämlikhetskommission. Kommissionen har varit en expertutredning, helt utan politiker, men med såväl forskare som experter på myndigheter och departement. Efter två års arbete la kommissionens ordförande Per Molander i augusti 2020 fram slutrapporten: ”En gemensam angelägenhet”. Det är en tegelsten på över 1 000 sidor, med både analys av hur det är, och förslag på vad man ska göra, och med en förträfflig sammanfattning på 50 sidor. Många som har satt tänderna i den, helt eller styckevis, tycker att den blivit på tok för lite uppmärksammad och debatterad. Under hösten gick den ut på remiss. Efter den rundan kan regeringen under 2021 börja fatta beslut som vänder skutan i riktning mot minskad ojämlikhet. I bästa fall.
HUR VÄRLDEN FAKTISKT SER UT
Per Molander hoppas att den här luntan, med sina forskningsbaserade fakta, kan bidra till att politiker får en gemensam plattform, om orsakerna till att ojämlikheten växer – och utifrån den delade kunskapen kan man utforma förslag till politiska åtgärder.
– Det kommer alltid att finnas skillnader beroende på värderingar och ideologier. Men om man kan enas om hur världen faktiskt ser ut, är mycket vunnet när det gäller att komma fram till förslag som kan få en majoritet bakom sig.
Något som han menar är grundfakta, som alla kan utgå från, är att det är de högsta inkomstgrupperna som under de senaste 25 åren fått de högsta inkomstökningarna, av arbete och kapital, räknat både i kronor och procent.
– Kapitalinkomster har ökat i betydelse, framförallt för höginkomsttagare, säger Per Molander.
Han konstaterar att staten inte omfördelar inkomster lika effektivt som för några decennier sen.
– Det har hänt mycket med två av statens viktigaste verktyg för fördelningspolitik: å ena sidan skatter, och andra sidan bidrag och ersättningar framförallt från Försäkringskassan och a-kassan. Staten har de senaste årtiondena också skapat större ojämlikhet inom två stora områden: skolan och bostadspolitiken.
LÄGRE TILLVÄXT MED OJÄMLIKHET
Det var inte fritt fram för alla tänkbara förslag. I direktiven står att de ska främja jämlikhet på ett sådant sätt, att man stärker ”ekonomins funktionssätt och tillväxtpotential”.
– Regeringen utgick från att detta skulle vara möjligt. Och vårt arbete har bekräftat att det stämmer, säger Per Molander.
Forskarna i världen har inte varit eniga om vad ojämlikhet betyder för ”ekonomins funktionssätt och tillväxtpotential”.
En svängning pågår. Tidigare har många nationalekonomer sett det som en odiskutabel sanning att ojämlikhet är bra för att få högre tillväxt, och för att uppmuntra till högre studier. Men i rapporten pekar kommissionen på en rad studier som motsäger detta – och hävdar motsatsen! Ett exempel är en studie från OECD våren 2018, om de nordiska ländernas satsning under det senaste halvseklet på jämställdhet, alltså den jämlikhet som handlar om lika villkor för kvinnor och män.
– Studien visade att utan satsningen på jämställdhet skulle tillväxten och bruttonationalprodukten ha varit lägre. Förklaringen är enkel: satsningen har gjort att fler kvinnor arbetar, säger Per Molander.
En annan OECD-studie visar att ju mer jämlikt ett samhälle är, desto fler barn går vidare till högre studier, oavsett föräldrarnas bakgrund. Det betyder att den sociala rörligheten ökar, det vill säga: fler kan göra en klassresa. Vilket ökar jämlikheten. Världsbanken har också visat att det är lönsamt med offentliga investeringar i hälsa och utbildning, och att dessa gynnar grupper med lägre inkomster – och därmed minskar klyftorna.
STATEN MÅSTE TA ETT STÖRRE ANSVAR
En röd tråd går genom flera av förslagen:
– Staten måste åter ta ett större ansvar! Den insikten verkar ha nått allt fler de senaste åren. Det pågår en omsvängning när det gäller alltifrån skolan till krisberedskap och läkemedelslagring, säger Per Molander.
Tre områden där staten måste göra mer är utbildningen, boendet, och hur utlandsfödda får stöd att komma in i arbetslivet och samhället
– Vi föreslår ett gemensamt skolsystem, med ett tydligt statligt ansvar, där man integrerar friskolorna. Idag har friskolorna väl stora friheter. Och de är överkompenserade, eftersom de får samma bidrag per elev, trots att de har en lägre kostnadsnivå eftersom de har färre elever med särskilda behov. Vi vill återuppliva ett sektorsbidrag som fanns åren efter att man kommunaliserade skolan, men som sedan snabbt försvann. Det var ett instrument som staten hade, för att påverka hur skolorna fungerade, säger Per Molander.
OJÄMLIKT BOENDE
Skillnaden i villkoren för dem som äger respektive hyr sin bostad har blivit större. Detta är en orsak till att ojämlikheten har ökat.
– Också här måste staten åter ta ett tydligare och starkare ansvar, säger Per Molander.
– Huvudproblemet är att vi har bostadsbrist i de flesta kommuner, framförallt ett underskott på billiga hyreslägenheter. Det här måste vi angripa från flera håll: öka byggandet, stärka låginkomsttagares betalningsförmåga och utnyttja de befintliga bostäderna bättre, säger Per Molander.
Reglerna för de kommunala, allmännyttiga bostadsföretagen förändrades för snart tio år sen. Förändringen gjorde att de inte längre kunde fungera som ett instrument för att minska ojämlikheten och bidra till att även människor med små resurser fick en chans till en bra bostad. Det angavs att förändringen var en följd av EU-krav om att kommunägda bolag skulle fungera ungefär som privata företag. Men många anser att den dåvarande regeringen med sin lag övertolkade EU-kraven, så att allmännyttan blev lika sträng i sina val av hyresgäster som de privata. Olika kommuner har också tolkat lagen på mycket skilda vis. Kommissionen vill att regelverket ändras, så att allmännyttan åter kan medverka till en social bostadspolitik.
– Vi föreslår också att hyresgästerna får ett större inflytande när värden vill renovera. Ett växande problem på senare år är att fastighetsägare från andra länder försöker göra snabba vinster genom dyra renoveringar, som ofta leder till att hyresgäster inte har råd att bo kvar, säger Per Molander.
NYA SVENSKAR EN RESURS
Jämlikhetskommissionen lyfter fram utlandsföddas läge som en viktig faktor bakom den ökade ojämlikheten.
– Man kan se de människor som kommit till Sverige de senaste åren som ett problem – eller en tillgång. De kan bli bäggedera, beroende på vad vi gör. Bland de utlandsfödda finns en större andel i yngre årskullar, jämfört med svenskfödda. De är en viktig resurs i arbetslivet, när Sveriges befolkning blir äldre och arbetskraftsbrist hotar. Men de kan också, om staten inte gör rätt, bli en börda, med stora kostnader. Det handlar helt och hållet om hur väl integrationen fungerar, så att de utlandsfödda kommer in i utbildning och ut i arbetslivet, säger Per Molander.
– Fler barn till utlandsfödda bör gå i förskola från tidig ålder för att lära sig språket bättre innan de börjar skolan. Svenska för invandrare måste få mer resurser för att fungera bättre.
– Framförallt måste vi stärka vuxenutbildningen, säger han. Den står ju nu inför en helt ny uppgift. Lite tillspetsat: Tidigare har eleverna oftast varit svenskfödda som behöver komplettera sina gymnasiebetyg, för att kunna söka till högre utbildning. Nu kommer vuxenutbildningen i allt högre grad möta utlandsfödda med sämre grund vad gäller utbildning, och språket som ett hinder.
– Vid sidan av flyktinginvandringen finns det en arbetskraftsinvandring, som bygger på att arbetsgivare i Sverige erbjuder arbete till människor i andra länder. Här finns en hel del missförhållanden. Det som står på pappret är ofta något annat än hur det blir i verkligheteten.
– Arbetskraftsinvandringen måste bli mer reglerad, säger Per Molander.
– Vi föreslår att man återgår till att en myndighet prövar ansökningar, och när en arbetsgivare i en sådan ansökan erbjuder en anställning, måste detta erbjudande vara bindande. I dag kan en arbetsgivare locka människor med gynnsamma villkor, och sen erbjuda något helt annat när de befinner sig på plats. Och när fel uppdagas, drabbar det den arbetssökande som utvisas, istället för arbetsgivaren, som är den som felar. Där föreslår vi förändringar.
OSÄKRA FORMER FÖR ANSTÄLLNING
Villkoren i arbetslivet har också ökat ojämlikheten. Jämlikhetskommissionen lyfter bland annat fram att för många har formerna för anställningar blivit mer osäkra. Allt fler har ”allmän visstidsanställning”, vilket ofta innebär att de får stå till pass och vänta på att bli inringda. Hur många timmar de får arbeta per månad växlar. Villkoren är svåra att övervaka, särskilt i låglöneyrken. Det här försämrar de anställdas försäkringsskydd, eftersom Försäkringskassan och a-kassan är formade efter normen fast heltid. Kommissionen förordar att man åter ser över reglerna för ”allmän visstidsanställning”, eftersom tidigare skärpning inte verkar fungera i praktiken.
Arbetsmiljön har också blivit mer ojämlik. Stressen som arbetsmiljöproblem ökar för många som inte har kontroll över de krav som ställs, och som inte sällan är otydliga – när är arbetsresultatet gott nog?
När en arbetsplats fungerar riktigt dåligt, förekommer det att anställda egentligen vill sluta. Och gjorde de det, skulle det kunna påverka arbetsgivare att bli bättre. Men många gånger stannar de, för att det är så hårda a-kasseregler (med karenstid) för den som blir arbetslös för att hen själv säger upp sig. Jämlikhetskommissionen anser att man bör se över dessa regler.
SOCIALFÖRSÄKRINGAR OCH A-KASSA
Ojämlikheten har ökat, när ersättningarna från Försäkringskassan och a-kassan har försämrats. Och det gäller såväl nivå som om människor får del av ersättningarna eller ej. Jämlikhetskommissionen föreslår att regeringen ska ha som riktmärke att 80 procent av de anställda får 80 procent av sin inkomst – vilket är en nivå som fackliga organisationer har förespråkat. Per Molander menar också att man måste se till att sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring samspelar bättre. Framförallt måste de ha samma definition av när en person kan arbeta, och inte:
– Idag kan Försäkringskassan klassa människor som inte tillräckligt sjuka för att få sjukpenning – och samtidigt anser man på Arbetsförmedlingen att samma personer är för sjuka för att arbeta.
Det är inte värdigt att staten inte har samma definition av arbetsförmåga mellan de här två systemen, säger Per Molander.
Jämlikhetskommissionen föreslår också en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
– Inte minst erfarenheterna från pandemin visar att stora grupper har stått helt utanför skydd, säger han.
– Man försökte kompensera detta genom att göra det lättare att komma in i försäkringen. Men vi vill gå ytterligare ett steg och göra den generell och obligatorisk.
Även fortsättningsvis skulle arbetslöshetsförsäkringen skötas av a-kassorna med koppling till fackförbunden, och av den fristående Alfa-kassan.
POLITISK JÄMLIKHET
Det finns också ett avsnitt om politisk jämlikhet.
– Vi ser tendenser i det svenska samhället, som vi tidigare sett tydligt i USA: ekonomiskt starka grupper får ett stort inflytande över den politik som förs. Detta är naturligtvis svårt att påverka med enskilda åtgärder. Men vi kommer med förslag som handlar om hur partierna finansierar sin verksamhet, och hur lobbyister arbetar, säger Per Molander.
Kommissionen föreslår att detta område ska bli temat för en ny maktutredning. Det är över 30 år sedan Sverige senast hade en utredning om makten i samhället.
Kommissionen kommer också med förslag om jämställdhet, hälsa, regional utveckling och konsumentfrågor – det handlar om förbättrade regler för att avskriva skulder som är äldre än tio år, rätt för gravida att sjukskriva sig när de inte kan arbeta, barnomsorg på kvällar och nätter i alla kommuner, laddstolpar för elbilar i glesbygd, hjälp för spelberoende. Och mycket, mycket mer.
STYRANDE SKATTER
Skatterna kan styra mot jämlikhet – eller mot ojämlikhet. En skatteutredning som vill motverka ökande ojämlikhet – vad borde den titta på? Per Molander pekar på skatterna för kapitalinkomster, liksom vissa regler för fåmansföretag som visat sig vara extremt gynnsamma. Han menar att en sådan utredning också borde titta på vad de avskaffade skatterna för arv, gåvor och förmögenhet har betytt för ojämlikheten.
SVÅRT MEN DET GÅR
Tillhör du de dystra som så här långt kommen i läsningen ändå undrar om det verkligen går att vända utvecklingen? Per Molander skriver i sin bok ”Ojämlikhetens anatomi” om hur mycket, nästan som av en naturlag, drar utvecklingen åt ökade klyftor. Men han landar ändå i att ”ojämlikheten hör till människans villkor, men att den kan påverkas”.
En nyckel för honom handlar om tilliten som resultat av minskad ojämlikhet. Den tror han kan få även skeptikern att överväga om ”ett jämlikare samhälle inte kan vara ett bättre alternativ också för dem som inte direkt och på kort sikt gynnas av förändringar i den riktningen”.
Men det måste till handling. Han menar att utan en aktiv fördelningspolitik driver samhället mot ojämlikhet ”lika obönhörligt som en sten faller mot marken när man släpper den; i varje ögonblick glider den omärkligt nedåt, om inga motkrafter sätts in”. Men ett samhälle är inte ett dött föremål, utan en mänsklig skapelse som går att hålla svävande – med rätt utformning och vaksam politik.
HUR SKA FÖRSLAGEN BETALAS?
Kommissionens mer konkreta förslag leder till ökade utgifter på 34 miljarder och förslagen till hur man ska finansiera dem får säkert många att höja på ögonbrynen:
1. Fördubbla momsen på maten, från 12 till 25 procent. Barnfamiljer och låginkomsthushåll går att kompensera så att de inte får det sämre, enligt en tidigare utredning. Det ger tio miljarder.
2. Avveckla rotavdraget. ”Det bidrar inte till byggande eller ökad boyta, men fullt funktionsdugliga kök rivs ut, och man bygger altaner.” Borttaget rotavdrag ger tio miljarder som kommissionen vill använda bland annat till att subventionera nybyggnation av billiga hyreslägenheter.
3. För att klara integrationen, föreslår kommissionen att man under en begränsad tid, ett par år, använder en mindre del av biståndsbudgeten till alla åtgärder som måste till för att flyktingar och andra utlandsfödda ska kunna komma in i arbetslivet och samhället. En minskning från en procent till 0,7 procent av bruttonationalprodukten ger 15 miljarder. Enligt Per Molander är Sverige så gott som ensamma om en procent, EUs mål är just 0,7, och många EU-länder uppfyller inte ens det.
PER MOLANDER
Mångårig ämbetsman i Sverige och internationellt: anställd vid SIDA, Finansdepartement, uppdrag för UNDP (”FNs SIDA”), Världsbanken, OECD och EU-kommissionen. Fick 2009 regeringens uppdrag att bygga upp och chefa för Inspektionen för socialförsäkringen. Har i sitt arbete skrivit ett stort antal skrifter och utredningsrapporter i olika ämnen: frihandel och miljöpolitik, säkerhetspolitik och livsmedelsförsörjning, statsskuld och budgetprocesser, svenska statens hantering av tsunamikatastrofen – med mera, med mera. På sin fritid har han skrivit flera populärvetenskapliga böcker om politisk filosofi, historia, religionshistoria, ekonomi, förutsättningarna för mänskligt liv och tänkande – bland annat ”Ojämlikhetens anatomi” (2014). Efter studier i Paris i sin ungdom, tog han först en examen med den ovanliga ämneskombinationen litteraturhistoria och matematik. Därefter en mastersexamen i tillämpad fysik och doktorerade med en avhandling om stabilisering av osäkra system. I lumpen lärde han sig ryska på försvarets tolk-skola. Han är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. När han inte skriver egna böcker, läser han andras, paddlar, snickrar och spelar piano.