Verdandi debatterar i Altinget, Dagens ETC och Nerikes Allehanda: ”Regeringens förslag att sänka straffåldern till 13 år är ett svek mot barnrättsperspektivet. Det innebär att barn som misstänks för grova brott ska kunna dömas till fängelse. Samtidigt har en ny socialtjänstlag trätt i kraft, med fokus på förebyggande arbete och tidiga insatser. Det är en märklig dubbelhet. Ena dagen ska samhället sträcka ut en hand till barnen – nästa dag knyter man näven.”
Verdandis debattartikel:
Regeringens förslag att sänka straffåldern till 13 år är ett svek mot barnrättsperspektivet. Det innebär att barn som misstänks för grova brott ska kunna dömas till fängelse. Samtidigt har en ny socialtjänstlag trätt i kraft, med fokus på förebyggande arbete och tidiga insatser. Det är en märklig dubbelhet. Ena dagen ska samhället sträcka ut en hand till barnen – nästa dag knyter man näven.
Att sänka straffåldern är inte bara ett brott mot barnkonventionens principer – det är ett svek mot den kunskap vi har om barns utveckling. Forskning visar att barns hjärnor är under uppbyggnad, att deras konsekvenstänk är outvecklat och att de är särskilt mottagliga för stöd och vägledning. Att möta dem med fängelse, tvångsmedel och registrering är inte rehabilitering – det är repression.
Vad händer med en 13-åring som döms till fängelse? Forskning visar att barn som placeras i tvångsvård eller på ungdomshem löper kraftigt ökad risk för psykisk ohälsa, suicid och fortsatt kriminalitet. Riksrevisionen har konstaterat att vården på statens ungdomshem ofta brister i kvalitet, och att barn inte får den behandling de behöver. Det är inte ett skyddsnät – det är en återvändsgränd. All tillgänglig forskning visar att straffens längd har begränsad effekt på brottsligheten. Det som spelar roll är risken att bli upptäckt – inte hur länge man sitter inne. Att sänka straffåldern är ett populistiskt svar på ett komplext problem. Det är inte lösningen – det är en kapitulation.”
Barn som begår brott är ofta själva utsatta. De behöver stöd, inte straff. Att möta dem med fängelse riskerar att förvärra deras situation och försvåra återanpassning till samhället. Vi måste våga se barn som barn – även när de begår brott.
Att tvinga fram en sådan lagstiftning är ett fundamentalt misslyckande. Det är ett erkännande av att samhället inte lyckats skydda sina barn, och ett försök att dölja detta genom hårdare tag. Det är en skam att förslaget ens läggs fram.
Vad vill regeringen egentligen med Sveriges barn? Vill ni bygga ett samhälle där 13-åringar placeras bakom lås och bom – eller ett samhälle där varje barn får möjlighet att växa, utvecklas och förändras?
Verdandi är en organisation som bygger på solidaritet, jämlikhet och en grundläggande tro på människors förmåga att förändras. Vår kriminalpolitiska syn utgår från att varje människa har rätt till ett värdigt liv – och att samhället har ett ansvar att skapa förutsättningar för det. Vi tror på ett nära arbete med familjer och nätverk. Föräldrautbildningar, stödjande samtal och samverkan med anhöriga är avgörande för att barn ska kunna bryta destruktiva mönster. Det är där förändring börjar – inte i en cell med låst dörr.
Vi i Verdandi vet vilket samhälle vi vill forma. Ett samhälle där människovärdet är grunden, där barn får stöd istället för straff, och där framtidstro är starkare än repression.
Emmeli Wulfstrand
Förbundsordförande Verdandi
Jessica Carlqvist
Förbundssekreterare Verdandi
Länk till Verdandis debattartikel i Altinget:
När vi placerar barn bakom lås och bom har samhället kapitulerat – Altinget
Länk till Verdandis debattartikel i Dagens ETC:
Ett gigantiskt svek att kasta 13-åringar i fängelse | Dagens ETC
Länk till Verdandis debattartikel i Nerikes Allehanda
Vad händer med en 13-åring som döms till fängelse? – Nerikes Allehanda