Verdandis ordförande och förbundssekreterare debatterar idag i Dagens ETC: ”Timbros vd Benjamin Dousa vill med påhittad statistik misstänkliggöra alla som uppbär stöd och av olika skäl inte kan arbeta. Symtomatiskt för en valrörelse som utvecklades till ett krig mot fattiga istället för ett krig mot fattigdomen.”

”I början av sommaren slog Timbro an tonen för valrörelsen genom att gå till generalangrepp mot försörjningsstödet och människor i fattigdom. Timbros vd Benjamin Dousa presenterade siffror och påståenden som hade mycket lite med verkligheten att skaffa.

Han blandade ihop saker som inte hör ihop och påstod (i Expressen 2/6) att 800 000 vuxna människor saknar egen försörjning. Den siffran är tagen ur luften och har ingenting med försörjnings­stödet att göra.

Försörjningsstödet är ett relativt träffsäkert stöd till de mest behövande. Det omgärdas av höga krav och trösklar för att kvalificera sig. För att erhålla det måste du först kunna visa att du inte äger något av värde. En bostad? Bara att sälja. Ingenstans att bo? Inte vårt problem. Äger du en bil? Gör dej av med den. Blir det svårare att få ett jobb utan bil? Inte vårt problem.

Och om det sedan visar sig att du verkligen inte äger nånting av värde så kanske du kan ha rätt till ekonomiskt bistånd. Och då kan du vältra dig i det ”bidragsberoende” som många politiker talar om och vill bekämpa nu för tiden.

År 2020 betalade Sveriges kommuner ut 11,2 miljarder kronor i försörjningsstöd. Mycket pengar, javisst. Men också knappt två tredjedelar av statens kostnader för rot- och rutavdrag 2021. Och dessa avdrag är verkligen inte träffsäkra utan går ofta till de bäst bemedlade och rikaste i samhället.

Rot-avdragen betalas ut till renoveringar av de tjusigaste bostäderna i kommunerna. De högavlönade tjänar mest på dem och samma sak gäller för ränteavdragen för bostäd­er. Men sådana jämförelser mellan olika bidragsformer görs aldrig när man försöker misstänkliggöra dem som har det sämst.

Vad är viktigast: Att vi tillsammans skyddar de fattigaste eller att vi vräker ut pengar till dem som redan har det bra?

Dousas inlägg är en del i en lång kampanj för att misstänkliggöra dem som uppbär stöd och av olika skäl inte kan arbeta. Det må handla om kroniskt eller långtidssjuka, långtidsarbetslösa, personer med någon form av funktionsnedsättning och som sagt de som är i behov av socialbidrag/försörjningsstöd.

Valrörelsen utvecklades till ett krig mot fattiga istället för ett krig mot fattigdomen.

Tidigare har en del talat om att bidragen blir höga eftersom familjerna kan stapla bidrag på varandra. Men det är helt fel. Socialbidrag betalas ut när andra bidrag räknas bort.

Ibland drar man också in barnbidraget till familjer med många barn i sina exempel för att visa hur bra socialbidragstagarna lever. Men tanken med ett generellt barnbidrag är att inget barn ska pekas ut på skolgården som ett ”bidragsbarn”. Det är också därför även de allra rikaste miljonärerna får bidrag för sina barn. Barnbidraget ska gå till barnen.

Så här skriver Dousa:

”En familj med två vuxna och två barn i tonåren, där ingen av föräldrarna jobbar och familjen levt på socialbidrag i några månader, har rätt till minst 15 500 kronor i månaden för grundläggande behov som mat, kläder, fritid, förbruknings­varor, dagstidning och telefon. Till det läggs stöd för kostnader som boende, el, hemförsäkring, fackföreningsavgift och kollektivtrafikkort.”

Det där är rent hittepå. Om du är ensamstående får du 3 210 kronor i månaden att leva loppan på. Om ni är två sammanboende får ni dela på 5 800. Den som har barn i lågstadiet erhåller 3 110 kronor.

Dousa och andra som attackerar fattiga människors villkor skulle inte klara sig en vecka på dessa nivåer.

Det är dessa summor som retar den överklass som saknar förmåg­an att sätta sig in i hur förnedrande det är att inte ha någon annan utväg för att få mat på bordet till sina barn än att ansöka om försörjningsstöd. Den som levt ett liv i skadligt bruk av droger belönas med denna spottstyver från det allmänna när man försöker skapa sig ett människovärdigt liv.

Dousa påstår också att forskningen visat ”att bidragsberoende går i arv och leder till ökad brottslighet”. Det finns ingen forskning som visar att så kallat bidrags­beroende går i arv, det är ett ganska uppseendeväckande och felaktigt påstående.

Slutsatsen är att Timbro upp­enbarligen måste ljuga om nivåer och hitta på siffror för att ro hem en argumentation om att det inte lönar sig att arbeta. Och om det är någon som är så uselt betald att de får mindre i lön än de låga ersättningsnivåerna i försörjningsstöd eller sociala försäkringar, borde den enda rimliga lösningen vara att kräva kollektivavtal och högre löner.

Vi i Verdandi anser att alla människor ska ha rätten till ett värdigt liv. Det är uppenbart att Timbro med flera inte håller med oss.”

Emmeli Wulfstrand

Ordförande i Verdandi

Lars Ohly

Förbundssekreterare i Verdandi

Länk till Verdandis debattartikel i Dagens ETC:

https://www.etc.se/debatt/varfoer-ljuger-timbro